ANDERS MYHR

Anders Myhr avled den 22 januari, 2008, vid en ålder av 76 år efter att hjärtat svikit honom. Anders växte upp på en gård i Kukkola som det fjärde av sex syskon. Hans närmaste är makan Dagny, tre söner med respektive, tre barnbarn, samt de två syskon som är kvar i livet.

Vid sju års ålder förlorade han sin far i cancer vilket innebar att barnen tidigt i livet fick ta ett stort ansvar för skötseln av gården. Familjen utsattes dessutom för många umbäranden under krigsåren även om barnen också såg det hela som ett spännande äventyr när de huserade officerare och manskap från A8 medan kriget pågick på andra sidan Torneälven.

Modern Alma tog sig energiskt an sina utmaningar stärkt av sin kristna tro. Denna miljö satte sin prägel på Anders som tidigt lärde sig lösa praktiska problem genom egna initiativ. Under hela livet kom han att med otålig entusiasm skynda vidare från det ena projektet till det andra.

Uppväxten innehöll även hjärtlig samvaro med släkt och vänner och det fanns utrymme för humor och lekfullhet. Lekfullhet var just en egenskap han bar med sig under hela livet och han älskade att busa med barn och barnbarn. Anders var även tidigt intresserad av idrott och ägnade sig med viss framgång åt exempelvis slägga, höjdhopp och bordtennis.

Modern Alma var småskollärarinna och var mycket mån om att barnen skulle utbilda sig. Detta föranledde en flytt till Stockholm 1951 för studier vid Tandläkarhögskolan.  Där träffade han kurskamraten Dagny som han gifte sig med 1955. Bröllopsresan genomfördes före vigseln som ett framgångsrikt test av förhållandet med en färd genom det brittiska öriket på Lambrettascooter.

Efter examen 1956 fick makarna tjänst vid Folktandvården i Älvsbyn där de var verksamma fram till 1959. Under tiden i Älvsbyn fick det nygifta paret sin första son och Anders engagerade sig även i Älvsbyns Motorsällskap.

1959 öppnade makarna privat tandläkarmottagning i Piteå, där Anders var verksam fram till 1995. Där fick han verkligen användning för sin yrkesskicklighet som han kontinuerligt byggde på med erfarenhet och vidareutbildning. Många är de patienter som kan vittna om gediget arbete som fortfarande gör tjänst efter flera decennier.

I Piteå föddes ytterligare tre söner och en nybyggd villa i Djupviken stod klar 1962. Därefter inköptes den älskade sommarstugan ”Myrom” i Rosvik 1965 där familjen tillbringade mycken tid både till lands och till sjöss.

I Piteå blev Anders tidigt engagerad i föreningslivet. Han var med och grundade Piteå Alpina, Piteå Golfklubb och Round Table och var även en uppskattad medlem av Rotary, Norrbottens Privattandläkarförening, Piteå Båtklubb, Piteå Segelsällskap och Piteå Tennisklubb.

Anders fortsatte med idrottsaktiviteter i vuxen ålder. Förutom att han noga följde och stöttade sönernas framfart i slalombackarna kom han själv stolt hem med medaljer från Tandläkar-SM i slalom. Han gjorde en imponerande comeback i golf vid 60 års ålder efter 25 års uppehåll och tennis spelade han regelbundet, så även sista dagen i livet.

Anders var mycket hjälpsam gentemot barnen, släktingar och grannar och tog gärna på sig diverse uppdrag. Det kunde röra sig om kaklande av badrum i en bostadsrätt i Stockholm, installation av ett duschrum i Västerås eller en blixtutryckning som barnvakt efter en oväntat tidig födsel av det tredje barnbarnet i USA.

Tillsammans med familjen utforskades andra länder och kulturer genom regelbundna resor och Anders var alltid öppen för att ta till sig ny kunskap, t.ex. i språk och akvarellmålning. Dagen innan han dog skrev han dock i ett mejl att ”jag bävar för spanskakursens början, har nog glömt det lilla jag kunde”.

1982 drabbades familjen av ett hårt slag genom sonen Svantes bortgång. Anders var då ett stort stöd för övriga familjemedlemmar. Han stod även troget vid Dagnys sida under 52 års äktenskap tills döden nu skiljer dem åt. 1999 flyttade de till Stockholm för att komma närmare barnen och de blev också flitiga utnyttjare av stadens kulturutbud. Även om han försökte ta det lugnare efter en hjärtoperation 2006 höll han igång och hade livsglädjen kvar in i det sista.

Saknaden är stor men vi minns honom med glädje och tacksamhet.

Sönerna med familjer