Till Anders minne.

 

Anders och jag var verkligt goda vänner i flera år, alltsedan vi träffades första gången i vårt hus på Nackagatan. Som nyinflyttade engagerade vi oss båda i  bostadsrättföreningen, Sjölejonet 4,  Anders som portombud och jag som styrelseledamot. Tillsammans med andra i huset byggde vi en hobbylokal och Anders visade sig vara både en duglig hantverkare och en stor humorist. Anders var alltid hjälpsam och blev mycket uppskattad av alla i huset. Han jobbade med tekniken inom fastigheten och löste en del kniviga sakar, som inte alltid var så lätta -  till exempel portkoder, namnlistor på entrédörrar och annat som fanns att bestyra i våra gemensamma lokaler.

 

Anders var ju också, som framgått av sönernas nekrolog, intresserad av sport och motion. För ett par år sedan var vi ofta ute på blanka, härliga isar på våra långfärdsskridskor, och jag minns speciellt en gång, då vi fick kämpa oss hem ett par mil i stark motvind .

    Vi har också spelat tennis tillsammans varje måndagmorgon i Tennisstadion på Östermalm. Gunnar Magnusson har varit medspelare och kontaktman och även Rune Henriksson och Göran Wangel (från Jakobsberg) har varit trogna medspelare under många år. Vi spelade ett par timmar och sedan blev det kaffe med kanelbulle på 7-Eleven vid Östra Station, då vi avhandlade veckans händelser och tilldragelser. Vi löste väl inte alltid några världspolitiska problem vid våra diskussioner men vi blev bra på historieberättande, speciellt Anders, som alltid kunde ta fram några trevliga historier eller minnesbilder från Tornedalen. Vi saknar Anders aggressiva nätspel och goda berättarkonst! Diskussionämnen var ju också datorer och mobiltelefoner och vi kände oss alltid uppdaterade, efter det att Anders redogjort för senaste tekniken! Förmodligen var det David och Paula som stod för teknikutvecklingen där hemma... 

    Och så har vi varit ett badgäng, som på torsdagmorgnar åkt till Eriksdalsbadet för bastubad och en simtur med åtföljande bubbelbad. Det har varit Anders och jag, som tillsammans med Dagny och Gunnel flitigt motionerat i bassängen. Även då kunde vi prata om våra liv, barn och barnbarn medan simningen sakta förflöt.

 

För några år sedan bestämde vi oss för att fräscha upp våra bortglömda tyskakunskaper. Anders och jag anmälde oss till en kurs på Senioruniversitetet där Frau Margareta Borg - också pensionär och tidigare lärare - tyckte att vi var ganska flitiga i skolbänken. Visserligen hörde vi inte så mycket vad Frau Borg förmedlade, beroende på... att hon talade alltför tyst!  Eller var det kanske vår brist på fullgod hörsel? Men vi hade det trevligt och det hela var lärorikt.

 

Det känns så konstigt, att Anders inte längre kan vara med och delta i våra glädjeämnen. Jag kommer att minnas Anders, som en mycket god vän och kompis, som alltid ställde upp och var behjälplig med saker, som man själv inte klarade av. Mest minns jag Anders, som alltid hade ett gott humör, som en stor glädjespridare inom vår krets.

 

Med tacksamhet,

 

Berth Häglund